Optimistisk?
Det här med att tänka positivt är väldigt svårt, måste jag erkänna.
När jag började skriva det här inlägget var allt negativt, men så börja jag fundera på vad somn egentligen hänt under dagen.
Jag börjar med det negativa:
- Linnea vakna vid kl 05:35 (hade hoppats på 06:30)
- En trött och grinig trollunge som inte fick som hon ville på lekplatsen
- Jag lät små irritationsmoment och punkt nr 2 göra mig arg
Så tar vi det positiva som hänt idag:
- Behövde inte stressa på morgonen
- Fick vara med på en väldigt intressant planeringsdag på min praktikplats
- Fick känna mig delaktig trots att jag endast är student
- Träffa mina systrar en snabbis
- Spenderade kvällen med mitt troll i soffan
Skulle jag sitta längre skulle jag säkert kunna skriva mer saker men tog det som kändes viktigast.
Med enkel snabb matte kan jag ju se att det hänt mer positiva saker än negativa idag. Analyserar man det mer så har varje dålig grej fört något positivt med sig. Hade inte Linnea vaknat så tidigt hade jag stressat på morgonen och säkert startat på dåligt humör, istället hade vi tid att titta på barnkanalen innan vi åkte och jag var tidig till praktiken.
Hade inte Linnea varit grinig hade jag nog inte gått in och sagt ifrån till att umgås med andra, och då hade inte vi fått den mysiga lugna stund som vi fick i soffan innan hon somna.
Eftersom jag ska vara med och öppna på torsdag så ska troll få vara hos sin pappa redan från i morgon eftermiddag. Här är en av mina irritationsmoment (fel ordval egentligen men eftersom jag valde det där uppe fortsätter jag med det), jag vill inte lämna bort henne så mycket! Men för att minska min stress och mina irritationsmoment så måste jag välja att lämna bort henne. Jag är ingen supermänniska (även om jag verkar tro det ibland).
Så jaa... det här med att vara optimistisk... det är befriande men faan inte lätt!
