Mardröm blev verklighet del 1
Blev lite chockad att jag inte publicerade de senaste inlägget den dagen som jag tänkt... men det fick bli idag.
Idag har det gått nästan en hel månad sen min operation i Eksjö. Kände mig vilsekommen när jag kom dit och personalen kändes stressad. Men vid kl 14 blev jag opererad, utan att någon tagit några närmre prover eller egentligen ens frågade hur jag mådde. Vaknade och hade ont men det hade jag räknat med. Blev flyttad till de rum jag skulle sova i, hade en trevlig pratglad granne som också gjort samma operation. Men hon mådde betydligt bättre. Var uppe och gick och var på bra humör.
Jag plågades av smärta, speciellt av gasen som jag var rädd för. Men även i magen. Stundvis kändes de som det brann i magen, men personalen sa att det troligtvis var även det på grund av gasen. Och vad vet jag? Jag har inte opererat mig så här förut.
Behövde mer smärtstillande för att klara av kvällen och tillslut få sova. Dagen efter hade jag fortfarande ont men åter igen avfärdade det och vi alla som gjort GBP samlades för utskrivning. Jag tänkte att jag är väl svagare än de andra då eftersom jag har så jävla ont och tog mitt och åkte hem. Resan hem var hemsk, tog en värktablett innan vi åkte men den täckte inte ens hela resan hem. Bosatte mig i soffan och försökte hitta en ställning som inte gjorde ont. Där stannade jag... kom hem på tisdagen.
Försökte äta och dricka men det tog emot. Så på onsdagen skulle jag gå på toa och då spydde jag, massor!! Det fanns inget stopp kändes det, svartgrönbrun sörja som bara välde upp ur mig. Under dagen kände jag mig även febrig men när vi sökte på det så stod det att det kan bli så de första dagarna. Så bestämde att jag skulle ringa till Eksjö dagen efter och rådfråga. Deras telefontid starta kl 7:30. De ringde upp 9:30, en sköterska som skulle prata med läkarna på ronden och sen återkomma. Kl 11 ringde hon upp och sa att läkaren sagt "eftersom hon hade ont redan direkt efter är det bäst att hon åker till akuten i Norrköping för bedömning"
Så min käre mor skjutsade mig in där de stack mig sönder och samman för att få prover och en infart. Jag blev satt på att dricka kontrastvätska i 2h för en skiktröntgen. Mamma stannade fram tills jag behövde börja med vätskan. Strax efter jag kom tillbaka efter den plågsamma röntgen så kom Andreas efter att sett till att barnen hade barnvakt.
Det kändes så sjukt att sitta där och observera allt... kirurgen som tog över för natten stövlar förbi med telefon i hand och jag hör henne säga "var är kirurgen som gjort det här? Jag måste få tag i honom?" Sen går hon in i deras bås där en operations klädd man även går in och pratar med henne. Och kort där efter kommer de båda ut till mig.
"Vi vet faktiskt inte vad det är vi tittar på, på dina röntgen bilder. Så det blir operation i kväll för det vi kan se är att det läcker någonstans. Vi har även ringt in den som är specialist på gastric bypass operationer så han kommer vara med. Vi börjar med titthål så får vi se vad vi hittar"
Andreas följde med upp till avdelningen jag sen skulle komma till... sen bar det iväg till min andra operation.
