Ingenting blir som man förväntat sig
Jag är lite bitter nu... försöker mitt bäst att inte skriva massa negativt.
Har fått så många metaforiska örfilar den senaste tiden... örfilar av olika slag, men de har svidit jävlar allihop. Och ja, vissa har jag gett mig själv men de flesta är det livet och andra som gett mig.
Kommer inte skriva om allt när det rör andra, men det som rör MIG kan jag ta här.
Var hos gyn för en undersökning, pga av ett lättare återkommande problem. Så börjar läkaren ställa massa frågor... vilket jag märker att hon inte gillar svaren på. Så hon säger att hon vill kolla med ultraljud bara... så allt ser bra ut.
När jag ser hur hon stannar upp och trycker in något på skärmen, känner jag att nått inte stämmer. Så skriver hon ut två bilder... "Jag hittade flera cystor, men de ser snälla ut. Måste dock prata med en kollega innan jag kan säga hur vi går tillväga." En cysta på vardera äggstock... men eftersom jag inte kollat detta tidigare kan de inte säga något om dem förrän om 3 mån. Det är troligtvis inget farlig och kommer troligtvis försvinna av sig själv, men den chocken och rädslan för vad de KAN vara... den är inte att leka med.
Så efter allt som hänt känner jag mig mer trasig än någonsin, samtidigt som jag faktiskt känner rmig starkare. Det är bara läskigt att det krävs att man ställs inför olika saker för att förstå vad som krävs och vad som är viktigast. Och just nu känner jag att JAG och min dotter är viktigast. Vi är prio ett!
Jag kan inte fortsätta att ta hand om alla andra, jag måste ta hand om mig själv för att kunna ta hand om det som faktiskt är viktigast i hela världen för mig, min dotter.
