Tatuerad mamma

Den här veckan har varit omtumlande. Började Bild 1 i måndags. Blev lite besviken på att det kommer läggas så lite tid på varje del. Är rädd att det endast kommer skapa stress, men samtidigt är det ju saker som jag redan gjort så oroar mig inte för resultatet. Det är mer så att jag gärna skulle ha mer tid att få fördjupa mig i konsten utan koppling till tatueringar.
Saknar att få uppgifter som först ses som omöjliga av mig men sedan visar sig vara precis vad jag behöver för att öppna upp mitt sinne.

Det kanske låter konstigt men trots att jag vet att jag är duktig så tvivlar jag. Jag tvivlar varje dag. För nästan varje dag ser jag någon som är duktigare än mig...Så jag vill få tillbaka lusten att testa mig själv. Jag minns att de tavlor som jag gjort och är mest stolt över är de som jag gjort på impuls för att testa om jag klarar av det. Som när jag i 8:de klass målade de 9 nazgûlerna i olja från ett litet klistermärke. Som jag sedan tog med till skolan för att visa min bildlärare. Det var den första tavlan jag sålde. Eller draken som jag måla efter en bild på datorn, även den i olja. Så vackra färger och så mycket jobb. Även den sålde jag... kan ångra det ibland. Önskar att jag hade dem här för att påminna mig hur kul jag egentligen tycker det är att lägga ner tid på en bild.
Då hade jag inte så höga krav på mig själv... nu har jag det.