Snart sommarlov
Plugg, jobb, extrajobb, sjukdomar, smärta...
Stress, oro, trötthet, svårt att koncentrera sig, minnet sviker, otillräcklig, ensam, ful, tjock, asocial... otillräcklig, OTILLRÄCKLIG!
"Du duger inte" ringer inne i huvudet...
När energin egentligen är slut men du ändå kör på ångorna... "Jag klarar det här" fast du egentligen inte gör det men ändå gör det för att du måste. Och så börjar kroppen säga ifrån... förkylningar som slår ut kroppen totalt, värk, mage som protesterar... så minnet.. en resa till pizzerian blev en resa till affären för att så fort du satt dig i bilen så minns du inte varför du gjorde det. Koncentrationen är låg och det är svårt att fokusera eller finna motivation till att göra saker. Kroppen är trött men kan inte sova för huvudet går på högvarv.
I allt det här ska studierna fungera, tentor ska lämnas in, grupparbete ska göras, litteratur ska läsas... sen ska det jobbas, ett givande, spännande och påfrestande arbete. Sen på det ska det tatueras för pengar behövs inför sommaren... för man blir faan inte rik på att vara enstamstående mamma och plugga. Så inte nog med att man själv är sjuk och har ont, då ska även ens barn bli sjukt, bli sjukt igen och igen och igen...
Hur räcker man till? Hur får man det att fungera?
Skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig, utan mer för att förklara varför jag inte är som jag brukar. Jag gjorde ett val att vara hemma under sommaren med min dotter för både hon och jag behöver det. Och för att kunna göra det gjorde jag andra val för att slippa oroa mig för pengar...
Idag kan jag se vilket pris jag fått betala för mina ambitioner... men istället för att se det negativa i det ska jag försöka vända på det.
Jag har sagt "jag trodde att jag var wonderwoman men tydligen inte för jag orkar ju inte..."
Men ser jag på det nu... jag har godkänt i allt som jag gjort hittills, fick till och med VG på en kurs där jag 80% låg hemma och var sjuk.
Mina kollegor har endast goda ord om mig. Mitt spar konto ser ut att vara intakt och om 15 dagar är sommarlovet här för oss. Linnea är glad när sjukdomarna inte härjar med henne och får gång på gång höra hur trygg hon är i sig själv så där måste jag gjort något rätt.
Visst jag vill fortfarande sätta mig ner och tjuta i bland och att vara bland folk tycker jag är jätte jobbigt... men jag står på benen! Jag orkade! Jag orkar! Jag klarar detta! Jag är ta mig faan lite av en Wonderwoman!
